Det gick åt skogen dendär dagen. Svenssondrömmen liksom satt där, i min hand. Ett varv på ovanvåningen på IKEA, alla Svenssonhems moder, och listan var fylld, antal, vara och lagerplats. Allas interiörönskningar, i prydliga paket, att möblera dedär villorna med. Så stod jag där, stilla, med alla rusandes omkring mig, stirrandes på gigantiska hyllor i långa rader. Magen i uppror, brinnande hals och höll handlingslistan till huset vi nyss köpt.
Listan med allt jag inte kan stå för. Listan som handlar om detdär jag inte vågar tänka på. Commitment issues, liksom. Om man bara följer strömmen står man en dag där i lagret på IKEA, årets julgransprydnader på rader mellan alla kartonger och inser att man aldrig tänkt. Aldrig tänkt att det skulle bli såhär. Vovve villa Volvo not for me helt enkelt å ändå står man där. Köar på en spanielvalpkull, Volvon, rymlig gammal skrammelvariant, står på parkeringen, väntar på att fyllas med de platta IKEA-paketen och brumma hem med det till huset som ska inredas till vår dröm. Vi två liksom, som är tänkta att bli fler.
Paniken slog till. Jag lämnade vagnen, full, bland hyllorna. Någon stackars sate på lagret kommer väl få jobba extra å packa tillbaka allt men jag pallade inte. Tränger mig ut genom självbetalningskassorna, springer med andan i halsen och väl ute går det inte mer. Den jävla listan representerar på nått vis allt jag inte fixar, inte vill vara med om och när jag känner tändsticksasken i fickan står världen still.
Så står man där, undrar om jag får bränna saker på allmän plats? Listan håller på att bli aska, faller ur fingrarna på mig och folk stirrar. Sirener låter långt bort och en stillastående dröm föser jag upp askan, skyndar hem till den gamla lägenheten, den vi håller på att flytta ur. Inte var väl sirenerna för att jag brände en handlingslapp till IKEA? Men, paniken satt fortfarande i och rationell är inte ordet att beskriva dedär handlingarna i.
I köket är det ljust, inte som ute nu i december. Lysröret låter, surrar och blinkar till lite. Borde byta röret, men det spelar ingen roll för vi ska ju flytta in i huset nu.
När jag hör steg i trappan slår paniken och skulden in. Hade ju lovat att handla på IKEA, borde inte ens vara här. Diskhon är fylld med disk. Den skulle jag också ha fixat. Askan i handen stinker, kvalmigt. Nu hörs nyckeln i dörren och jag får bråttom. Klappar av askan ned i disken och tänker att den stinker, mina ögon faller på den lilla flaskan rosenolja vi köpte på resan förrförra året, då innan allt blev jobbigt och magen jämt var en knut. Korkar upp den och låter rosendoften skölja över askan, klunkar ur hälften och ställer snabbt ifrån mig den när jag hör frågan från hallen, om jag är hemma fortfarande. Jo, ja, svarar jag. Ska bara fixa disken innan jag ska till IKEA, eller, du kanske kan åka istället? Känner mig inte så pigg just nu. Får ett jakande svar och börjar tappa upp diskvatten över geggan med olja och aska.
//Kajsa
Fiktionellt drama
