Här står jag och mina bröder och systrar, tillgängliga för de som vill vila ögonen på dessa tryckta bokstäver. Vi ser precis lika ut, men när vi öppnas så kan vi bli tolkade på tusen olika sätt. Jag har blivit buren fram och tillbaka i detta så kallade herrens hus, en del barn har lite vårdslöst bläddrat i mina sidor vid några tillfällen. Ibland trycker någon mig intill sig för att känna värme och trygghet, och fäller en tår som droppar ner på min nötta framsida. Jag är allt för många och för en del är jag ingenting. Jag är viktig för många och en del skrämmer jag. I vissa hem används jag till att pallra upp en trasig stol för att få jämvikt i vardagen, andra läser mig varje dag för att få jämvikt i livet. Det är inte alltid vi får vila jag och mina vänner, ibland vill folk även läsa oss på natten. Men oftast får vi stå i vårt bokställ och gnida fram och baksidan mot varandra halvsovande till nästa tillfälle när man rycks ut och orgeln spelar upp. Stefan O.
Jag fick min idé när jag såg psalmböckerna på rad när jag kom in i kyrkan. Det var som att de var människor som kunde berätta saker som hade hänt i kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar