Sepia

PÅHITT

En uggla flaxar hit

flaxar dit

det är för ljust

för stort

så många böcker

Nerför trappor

irra mer

det är äntligen mörkare

Ser något smått, sitter stilla en stund.

Sneglar ner. 

Undrar. 

Därinunder är de små, 

ugglan har plötsligt blivit stor.

 

  Flaxar vidare, 

sneglar, 

ser en vävstol och vill in
men där är glas ivägen.

Flaxar igen

sneglar opp innanför glaset

ser ett fasligt ensidigt pyssel.

Men nu springar det folk i massor, 

med tjutande barn. 

Toaletterna är här bredvid och världen är för stor.

Tänk om man ändå finge komma innanför glaset.

Reflekterande.
Dockskåp är små, och vackra. Flera står glömda, gömda och dammiga i en källare i stadsbiblioteket. För varje besök har en lampa eller två gått och inget görs. Århundraden för sig, en hel del slöjdande. Jag önskar att jag kunda få komma innanför glaset, blir klåfingrig och längtansfull. Jag vill också göra miniatyrvävstolar, med solv, och miniaturarbetsbord med pyssel och knåpande. En hel egen liten värld, bortglömd och ofta osedd till och med av dem som stressar förbi för att gå på betaltoaletten. I källaren.
Åh, och jag hittade en ny inställning på mobilkameran. Sepia! Cliché men trogen vän.

Bloggauppdrag 22/11

Stadsbiblioteket

//Kajsa