Här på centralstationen bor ett ont ting ur människors perspektiv

Här på centralstationen bor ett ont ting ur människors perspektiv!

Förr i tiden var vi klockor (ur) ett uppskattat smycke i männens västar idag ska vi vara glada när människor beskådar oss.

Här på centralstationen är vi klockor bara en jagande tid för er människor i dagens samhälle. Stanna upp och se att vi klockor som bor här på centralstationen är olika klockor med trevliga utsmyckningar och vackra siffror.

Klagan över att vi klockor går alldeles för fort, att vi inte kan sakta ned och gå rätt. Står vi klockor stilla här på centralstationen är det våra fel, inte att ni människor inte har startas oss.

Stress är det vad ni människor ser när ni ser oss klockor. Vassa pinnar som kallas för vissare som visar sekunder, minuter och hela timmar som ni människor ser som gapande krokodilkäftar som jagar stressen ur er.

Vi klockor får aldrig komma till tals, vad skulle hända om vi klockor går ut i strejk? Vad skull ni människor då ta er till?

. Ta ledigt?

. Börja tänka?

. Kanske stressa ned?

Människor påstår att de blir stressade över oss klockor men vi gör inget vi går på batteri eller uppdragna på annat sätt av just ni människor.

Vad skulle hända om vi klockor på centralen såg ut som en skokartong med miniatyr siffror skulle människor se oss då och tänka till vad har nu inträffat?

När jag idag satte mig på centralstationen i Göteborg la jag märke till att allt styrs ur tid inget annat. Klockan är tid inte att det är vackra utsmyckade siffror och att det är annorlunda siffror på klockorna. Människor för blickarna mot klockan och blir stressade att missa tåget eller bussen. Tid är styrt av så mycket.

L-M. H.