torsdag 24 november 2011

Skönhet ligger i betraktarens öga. Titta på dig själv i spegeln och var inte rädd för att se hur vacker du är







 Världen utan glasögon på morgonen














                                                                                                        Som då blir suddig

                                                                                               








                                                              Vad är skönhet/ vackert ur andras ögon?





"Spegel, spegel på väggen där säg vem som i vackrast i världen är"? (utdrag från snövit.)

Människan är född med ögon det som skiljer oss åt är att vissa är blinda, nedsatt syn, färgblind eller har bra skarpa.

Hur vi uppfattar oss på morgonen blir då ur olika perspektiv när vi står vid spegeln.

Morgonen för mig vid spegeln börjar med att jag ser i dimma innan glasögonen ger än en klar bild av mig själv.

Vad jag just den dagen ser och känner i mig själv, kan vara en helt annan uppfattning ur andra människors ögon perspektiv.

"Vad som är vackert kanske inte är det för en annan människas ögon"




L-M.H

onsdag 23 november 2011

Blir GLAD!

Jag har läst och tittat på era berättelser och jag blir glad. Poetiskt, påhittigt och individuellt berättande från samtliga.
Bra jobbat! 
Vi ses imorgon inför ett nytt uppdrag!

/Nike

tisdag 22 november 2011

En rutig skjorta -Nordstan 22/11

För ett år sedan förändrades mitt liv, och jag insåg att jag behövde en rutig skjorta. Jag köpte då en sådan på ett visst halländskt varuhus, men jag använde den aldrig. Den kändes inte helt bra. Idag var jag på jakt efter en ny, som mer passade min image. En butik som inte nämns vid namn fick min fulla uppmärksamhet och jag botaniserade glatt bland de rutiga.
Ett bra utbud av rutor fanns.
Jag fick ta med mig en del in bakom skynket, och några fyllde de flesta kraven en rutig skjorta ska, andra inte.
Till slut blev det en som föll mig i smaken. Den fick följa med till kassan.
Dock blev inte kassörskan så glad då jag fotade den rutiga skjorta på disken då man tydligen inte får fotografera i butiker. Jag citerar: "Fota får du göra hemma". Därför tänker jag inte nämna vilken butik det var då den butiken uppenbarligen inte vill ha någon gratis reklam. Den rutiga skjortan är dock numera min:)



/Jenny

En dammråttas dag på centralstationen

Vad få folk vet är hur en dammråttas liv ser ut en dag på centralen.
Det är ett stort ställe med massor av faror som lurar. Den största faran är den gapande insugande maskinen som kommer fram då och då och andas in alla dammråttor. Här på bilden ser ni stackars otto som kommit bort fån sin mamma och syster under den dagliga jakten på mat. Vi följer med otto och letar efter hans familj. Man får akta sig för alla stora saker som kommer ner dampandes på golvet när man ska försöka ta sig framåt. Han letar och letar men det är stort och svårt att hitta hans mamma och syster.
Precis när han hittat sin mamma och syster blir hans mamma uppsugen av den stora hemska maskinen. De två stackars syskonen tvingas begrava sin mamma på den lokala begravningsplatsen som ligger bakom en av väggarna på centralstationen.
Bakom väggen här ligger nu hans mamma begraven och otto och hans syster får nu klara sig själva, vilket inte är helt lätt för små dammråttor.
När jag fick reda på vart jag skulle fota kom jag fort att tänka på dammråttor och annan smuts som kan finnas på offentliga platser och tänkte därför ge dammråttorna ett liv. Till min stora förvåning var det inte alls lätt att hitta dammråttor det var faktiskt riktigt rent på centralstationen, vilket var en trevlig överraskning då jag hade förväntat mig att om man började kolla under alla bänkar och i alla hörn skulle det inte alls vara rent.

/ Camilla

En dag på Domkyrka


Ljus
Det var en blåsig vinter natt som jag såg en mamma putade fram barnvagnen med en lite bebis. Hon tog stora steg, var ledsen och bebisen grät i vagnen. Hon gick mot domkyrkan, jag följde efter henne inne i kyrkosalen. Det kändes härligt inne i kyrkan att se på alla tända ljus. Kvinnan grävde med allhastighet in i sin väska och letade efter någonting. Jag närmade mig henne och la en 5kr i lådan och sträckte fram en ljus till henne. Hon blev så glad så att hon kramad om mig. Jag log till henne och viskade ”låt ljuset brinna"

 




Shirin

Wärm mig.

                                                       


This little girl where looking for light.

Coming from outside, always cold.
Looking for inside, always warm.



 
                                                            








  Light me up.
Make me warm.








                                              
   
                   

            The sun didn’t shine.
             And so didn’t they.



                                                                   But one thing she got to learn.
                                                                          The light in her self.


                                                                                                                 Ljus är vackert.



                                                                                                                         Wärm mig. 
                                                                                                                 Centralstationen
                                                                                                                        22.11.2011
                                                                                                                                Emma

Nordstan 22/11

Min berättelse handlar om Nordstan som en plats där det manifesteras vem som hör till och vem som avviker. Min utgångspunkt ligger i fenomenet som jag kallar ”tjockisrutan”, det vill säga avdelningen för stora storlekar. Min upplevelse är att någon försöker tala om för mig hur jag ska vara och klä mig som tjock, men när jag tänker på det så berättar Nordstan också så många andra berättelser om hur vi alla bör ändra på oss för att passa in. Nordstan är mer än en konsumtionspalats, det är som ett museum över vår kultur, vad vi anser vara vackert och lyckat, och vad vi anser vara fult och ovärdigt.



”Det här är inte bara en plats för konsumtion. Det är också en plats som med all önskvärd tydlighet talar om för oss hur vi ska vara.

Vit, lång, proportionerlig, med kurvorna på "rätt ställe", inga dubbla hakor och inga gropiga lår


Det här är inte bara en plats som skänker snabb tillfredsställelse och simpel, ytlig konsumtionsglädje. Det är också en plats där människor strosar runt och och känner sig otillräckliga.

Inte tillräckligt smala, inte vackra på det där sättet som man "ska vara"

Det här är inte bara en plats där vi har makt. Det är också en plats där många vill ta makten över oss.”

/Anna